Jag är chockad, det har precis inträffat, hjärtat slår 1000 slag i minuten av adrealin så det blir kanske en lite förvirrad historia. Men jag har ingen att ringa och jag måste bara få skriva av mig.
Vi var precis ute i skogen. Mossa var lös. Hon försvann plötsligt mellan två stora stenar och kom inte när jag ropade. Jag gick dit, och där låg en gammal, gammal man inklämd. Han låg på mage med ansiktet rakt ner i stenarna. Jag blev så rädd som jag aldrig har blivit i hela mitt liv. Jag vågade lyfta lite på hans axel, ropade på honom och han yrade lite. Eftersom att han levde sprang jag till närmsta hus, hämtade en man (som ändå vattnade klart innan han kom!) och sprang tillbaka. Jag sa till mannen att stanna hos den gamle, medan jag sprang till nästa hus och ringde ambulans.
Blev irriterad på SOS Alarm som frågade vad han hade på sig, hur gammal han verkade vara och vad han hade för skor. Innan vi avslutar berättar han att en 92 årig man har varit försvunnen i 3 dagar och att det nog är han. Jag går ut och möter upp ambulans och polis och visar dem vägen.
De lyfter på mannen som är helt sönderslagen i ansikten, extremt uttorkad (vi har haft 32 grader varmt hela veckan) och ledsen och förvirrad.
Polisen tar mina uppgifter och Mossa blir naturligtvis hyllad för sin insats. Ambulanspersonalen berättar att det var i sista stund.
Jag är så oändligt stolt över Mossa, men jag kan inte sluta gråta.
Men wow, så himla duktig Mossa var. Jag förstår att du måste vara jätte chockad och skakad, men så himla tur att ni var i närheten och kunde rädda honom. Jag kan fatta hur stolt ni måste vara över henne. Mossa borde vara med i räddingspatrullen eller något. Jag skickar många kramar till er <3
SvaraRaderaGrattis till en så duktig sökhund. Nu är det väl klart vad ni ska syssla med i famtiden. Sök såklart! Sökutbilda henne, det skulle jag ha gjort.
SvaraRaderaGrattis till en enastående hjälteinsats!