Frustrerande

Nyss hemkommen från ett uselt träningspass prestationsmässigt, från Mossas sida. Å andra sidan ett lärorikt träningspass för mig. Eller snarare nya tankar och frågor. Vi var på klubben och Mossa var otroligt stressad. Kunde inte alls fokusera, tog varje chans att sticka iväg och springa över planen. Tuggade lite fradga, åt gräs, sprang, nosade, ja, ni vet. Det var ingen annan hund där än Spirre och ingen annan människa än Anette - två träningskompisar hon känner väl! Det var till synes inga störningar alls, jämfört med våra andra träningspass på diverse kurser och träffar. Är det så att ingen störning är svårare än mycket störning? Var det lukterna på planen? Var det jag som var stressad? Var det för att hon suttit i bilen några timmar innan? Var det för att hon inte kände igen platsen?

Mycket att tänka på. Hur som helst - tävling känns för långt borta för att jag ska anmäla till nästkommande tävling. Jag vill att träningen ska kännas svårare än tävlingen, så att det blir lite enklare när det väl är dags. Just nu känns tävlingen för svår för oss.