Framsteg

Två ordentliga träningspass har vi hunnit med sen sist.

Igår var det del 4 på tävlingslydnadskursen. Mossa höll på att krypa ur skinnet redan när hon såg vilken ryggsäck jag tog fram. Att stå still och vara tyst under Hannas instruktioner och genomgångar är alltså inte helt enkelt. Hon är så laddad att det övergår i stress ibland, och ibland bjuder hon alla beteenden och trix hon kan.

Hon är dock fantastisk att träna med. Fokuserad, påhittig, uppmnärksam och följsam. Jag har lärt mig att Mossa faktiskt inte är svårmotiverad eller okoncentrerad (som ju Wheatens ofta är), utan snarare jobbar bättre med färre belöningar. Hanna sa till och med att min hund inte alls är som hennes bild av Wheatens. Hon går inte och blåser upp sig, hon är inte svårmotiverad, hon är inte ointresserad. Att hon inte heller ser ut som en rastypisk Wheaten gör mig ingenting!

Idag var vi på Wheatenklubbens träning och där gjorde Mossa veckans bedrift. Jag hade platsat henne när de andra tränade. En stökig hane i gruppen började tokskälla, en tik slet sig och sprang dit för att sätta honom på plats. På vägen stannar hon och skäller på Mossa, som INTE ENS RESER PÅ HUVUDET!

I övrigt ser vänstersvängarna bra ut, halterna bra, ställanden och lägganden bra, tandvisningen helt ok (ställer sig upp), inkallningen är bra och apporteringen börjar ta sig efter ovärderlig konsultation med Hanna. Kan berätta mer om det om någon är nyfiken!

Nu tar vi långhelg!