Pain in the ass?

Mossa har varit pest och pina senaste dagarna.
Helt plötsligt har hon börjat dra i kopplet, bete sig illa mot sina hund"kompisar", fått extremt selektiv hörsel, skällt ut brevbäraren värre än vanligt, glömt de enklaste kommandon...

Därav var jag inte det minsta taggad på agilitykursen ikväll. Jag såg framför mig hur hon skulle bråka, stångas, skälla och kuta efter de andra hundarna - eller ännu värre göra utfall mot dem. Under teoripasset kände jag mig tvungen att i princip be om ursäkt i förväg och uppmana dem att köra iväg Mossa om hon skulle komma springandes.

Mossa måste ha hört hur jag snackade skit om henne och bestämt sig för att bevisa motsatsen. Hon skötte sig SÅ himla bra! Det var en del svåra kombinationer, vi provade gungan för första gången, det var mörkt.. Men hon fixade det! Visst, hon sprang fram till Nike ett par gånger, men det gick lugnt till och det var bara att hämta henne.

Dessutom är det så skönt att det är under "transportsträckor" som hon får för sig att sticka iväg, aldrig när hon jobbar. Hon tycker att det är SÅ kul att hon kan koncentrera sig på kluriga hopphinder, tunnlar och småläskiga gungor.

Finaste, älskade Mossa.

Och alla fina upplevelser tack vare vår fantastiska agilityinstruktör Jenny som är så duktig på att förklara, motivera, stötta och tjata på oss! Hur ska vi klara oss utan dig sen?