Massiv uppdatering

När man inte orkar blogga hinner man samla på sig en del, vi får ta det i rubriker.

Branden
Vid sju-tiden i onsdags morse fick jag sms från Jenny Ermling där det stod att Sannas hus var övertänt, men att Sanna och hennes sambo Richard mådde bra och var hemma hos Hartelius. Jag flög i kläderna, kopplade Mossa och sprang dit. Kände att jag var tvungen att vara hos Sanna och stötta henne, men grät själv så fort jag öppnade dörren. Vi grannar och vänner till Sanna och Richard slöt upp och hjälpte till med såväl tröst, som mat, tvätt och påminnelser om att ringa hem och berätta.
Att huset brann var ingen underdrift, hela taket stod i lågor och vinden brann upp. Det brann i flera timmar, tack och lov klarade sig alla människor utan skador, men förråden är borta och lägenheterna är inte möjliga att bo i de närmsta månaderna.
Isa har bott hos oss sen dess, medan Sanna och Richard kommer i ordning i den provisoriska lägenheten och väntar på att få sina möbler tillbaka som nu är hos en saneringsfirma. Det har varit en ledsam, tung vecka men samtidigt med en värme och energi som nog överraskade allihop.

Agility
Jag trodde inte att jag skulle orka med agilitykursens avslutning på onsdagen, men jag åkte dit och lyckades fokusera riktigt bra med toppresultat på tipspromenaden.
Jenny utmanade oss med en rejäl kombination på 8 hinder som vi inte ens baklängeskedjade, utan provande från start till mål. För er ännu oinvigda i hundsporten innebär att baklängeskedja att börja med det sista hindret och när hunden är säker på det ta det näst sista + det sista osv osv. Väldigt effektiv träning som ger säkra hundar. Nu var det dock dags att prova "på riktigt". Det var halt underlag och regnigt, men alla lyckades så himla bra utifrån sina förutsättningar. Vissa har hundar som förarna får peppa till tusen för att de ska ta sig runt, medan andra - däribland jag - har hundar som hellre gör "fort och fel" och det ger helt andra utmaningar. Mossa gjorde allt rätt, jag strulade till det ibland men vi kämpade så gott vi kunde! Jättesuperdupertråkigt att kursen är slut och säsongen likaså. Det har varit värt varenda krona och jag hoppas att några kursare är sugna att träna ihop med oss när våren kommer... OM den kommer.

Agility har utvecklat mitt och Mossas samarbete, vi är ett team på agilityplanen och även om Mossa ibland tappar koncentrationen och hittar på lite egna mer eller mindre uppskattade hyss så överraskar hon varje vecka. Dessutom är hon bara 16 månader och måste få vara lite valpig ibland.
Hon är SÅ glad när hon förstår vad som är på gång, redan när hon ser Jennys bil varvar hon upp. Vi får jobba lite på att varva ner, men ändå. Hellre en energisk terrier som älskar agility, än en slö Golden som travar genom banan...

Vardag
Isa bor som sagt hos oss nu, och hon och Mossa umgås mycket även i vanliga fall, eftersom jag och Sanna hjälps åt. Tidigt i höstas, när de inte setts på hela sommaren, flög de på varandra ett par gånger. Alltid i samband med mat, godis eller tuggben på golvet. Nu har de en jättefin relation. De leker, tuggar på samma tuggben, sover tillsammans, jagar varandra i skogen och går superbra i koppel när de är tillsammans. Så skönt att det fungerar bra! (Peppar peppar)

Mossa hade en jävlig period ett tag när ingen annan hund fick komma emellan mig och henne, men den verkar vara förbi. Idag var både Focus och Fritz här med matte Lisa och det gick bra. När Fritz var lite väl närgången med mig, med Mossas mått mätt, bröstade hon upp sig lite men slutade direkt när jag sa till. Att hon sen busade som en vettvilling fick vara OK idag...

Mossa är ensam hemma då och då, men skäller ofta när vi kommer hem. Så svårt! Hon är lugn när vi går, är oftast tyst en stund men efter 10 minuter börjar hon i princip alltid att skälla.

Planer
Målet innan vintern kommer på riktigt är att komma en bra bit i slalomträningen.
Under vintern är målet att få ordning på lydnadklass 1-momenten som alla är påbörjade men inget avslutat och särskilt inte med störning.
Mossa är en av flera hundra nominerade hundar till Årets bragdhund, det håller vi förstås tummar och tassar för här hemma.

Har inga nya bilder, så jag avslutar med den här.