Mossa har varit så himla duktig och mogen ett par dagar. Idag har vi varit i skogen, hon har varit lös för det mesta och skött sig ypperligt. Men så ska vi bara gå över gården, hem från grannen, och då sticker hon efter ett par hundar på cykelbanan.
Jag blev både chockad och vansinnig... Det var hundar hon hälsat på förr, allt gick lugnt och ägaren till de andra hundarna var trevlig och väldigt överseende.
Nu känner jag mig SUR på Mossa, fast jag vet så väl att det inte gör någon nytta. Hon förstår inte alls varför jag vägrar ta upp henne i famnen när hon krafsar på mig.
Det är bara så tråkigt att avsluta en toppenhelg med att hon gör något så förbjudet.
Ibland är det inte så man har tänkt sig :( jag vet t.ex. att efter flera dagar på koppel måste jag har ett instängd plats för att släppa sherry.. hon glömmer lätt vad hit betyder :P
SvaraRaderaSv: Att man blir mer upprörd över sånt som drabbar hundar om man själv har hund är ju rätt naturligt, eftersom det är "closer to home" s a s. Men när man hör kommentarer som "äsch, det var ju bara en katt" ifrån hundägare, som reaktion på att nån slagit ihjäl en katt, tja, då verkar det ju faktiskt som om dom anser att hunden har ett högre moraliskt värde. Sen är det iofs bara just pappas bekant som sagt rätt ut att "katter kostar ju ingenting" som motivering. Men jag fattar inte vad som annars skulle ligga bakom, när man faktiskt VIFTAR BORT grymhet mot katter (vilket ju alltså är nåt helt annat än att bara bli mindre upprörd över katt-plågeri än hund-plågeri)?
SvaraRaderaAngående brinnande-huset-exemplet så skulle jag säkert rädda mina egna hundar före främmande människor iaf... Dom är min "familj" och i ett krisläge så tänker man väl på familjen först.
Men om man sen frågar sej om det är RÄTT eller inte - som sagt, jag tycker inte det finns några vettiga ARGUMENT öht för att människor skulle vara mer värda, och att man därför skulle ha en PLIKT att prioritera människor.
Ett klassiskt argument är ju att människan är smartare, och ett lika klassiskt motargument är att det inte gäller exakt alla människor. Jag har jobbat på ett gruppboende för riktigt gravt utvecklingsstörda människor, där det fanns en kvinna som aldrig lärt sej prata pga för låg intelligens. Jag tror faktiskt inte hon var mycket smartare än en hund. Om det är intelligensen som avgör, så skulle hon vara mycket mindre värd än andra människor, trots att hon kunde vara glad, ledsen, arg, fästa sej väldigt starkt vid andra människor osv. Det är ingen särskilt rolig slutsats, som få personer vill omfamna.
Sen har man då alla (i mitt tycke) ad-hoc-argument som diverse filosofer har dragit fram genom historien:
- Man har en speciell relation till andra människor som man inte har till andra djur. Öh? Rimligtvis har man en närmare relation till sina hundar än till en människa man aldrig har träffat. Sen är ju relationen till hundarna ANNORLUNDA förstås, eftersom man inte kan prata med dom. Men det kan man inte med alla människor heller (bebisar, kvinnan jag nämnde ovan...).
- Från utilitaristiskt håll: Människor kan känna mer lycka/har fler önskningar att tillfredsställa än andra arter. Väldigt tveksamt tycker jag, även om man bara diskuterar normal-intelligenta människor. Visserligen kan vi ha preferenser för/bli glada av att läsa en god bok, det kan inte en hund. En hund kan å andra sidan ha preferens för/bli glad av att springa efter en boll som studsar, och det är ju ingenting som vi kan uppskatta sådär jättemycket. Plus att vi har så oerhört många fler källor till lidande och frustrationer än hundarna... så vete sjutton, jag tror snarare att det är tvärtom - att en genomsnittlig hund bidrar med mer lycka-minus-lidande alt uppfyllda-preferenser-minus-frustrationer än en genomsnittlig människa.
- Från Tom Regans håll: Människor har helt enkelt MER att förlora om dom dör än en hund. Också rätt tveksamt tycker jag. Visst, vi har (iaf dom av oss som är normalintelligenta eller hyfsat nära normal intelligens) en massa intellektuella nöjen och en massa kunskap som hunden saknar. Hunden har å andra sidan en hel upplevelsevärld av dofter som vi öht inte har tillgång till... att bara säga, helt ospecificerat, att människor har MER i sitt liv än hundar är helt ad hoc.
Så i slutändan tycker jag alltså inte att det finns ett enda vettigt argument för att människor skulle vara mer värda än exempelvis hundar. Det är säkert så att många människor de facto skulle prioritera att rädda andra människor i ett krisläge, men man kan inte säga att det är vare sej rätt eller fel att göra det.
Hej! jag måste lösenordskydda min blogg numera.. kan du skicka ett mail till marta.eslov@gmail.com med ditt mail så får du tillgång? :)
SvaraRaderaEfter att ha pratat med en person bytter jag bloggen till http://dirdib.bloggagratis.se/ ändra i dina länkar. Jag skickar in samma meddelande till alla så om du inte har fått lösenord maila marta.eslov@gmail.com med din blogg adress. har du fått innan så är det samma lösenord som jag skickade
SvaraRadera