Helgen

Känner mig sjuk, som vanligt efter jobb med yngre barn. Förskoleklass-ungarna smittade ner mig direkt. Under praktiken hinner jag bli immun och stark, men strödagar med vikariat är inte min kropp beredd på. Vaknade med en helt vansinnig hals och huvudvärk imorse (och då var det ändå en nykter middag med Christian och Sanna igår). Hela förmiddagen förnekade jag förkylningen och planerade för träningen med Ellen, Ines och Asta men fick inse mig besegrad vid lunch och ställa in.

Men annars har vi haft en bra hundhelg. I Fredags köpte vi några agilityhinder på Rusta som vi lät hundarna prova. Det var jag och Mossa, Sanna och samojeden Isa, Katrin och New Foundland-Labb-blandningen Stella, Erika och dansk-svenska gårdshunden Alfons och Ankan med jämthunds-collie (?)-blandningen Doris. Det var kul att se hundarna få nya utmaningar och alla vågade springa igenom tunneln.

Jag tog det väldigt försiktigt med Mossa. Jag vill gärna träna agility "på riktigt" till hösten och var lite orolig över att göra oss en björntjänst om jag lärde in något på fel sätt. Så jag hoppade över slalomen, t ex. Däremot lärde jag henne att springa mellan två pinnar, alltså slalomingången, och att hålla koll på mig även när vi joggade. Mossa blev lite överexalterad efter en stund och tog några frivarv runt planen... Men hon är bara 10 månader, jag kräver inte att hon ska orka koncentrera sig och stå emot frestelser. Vem klarar av det, egentligen?

Och just det, idag har Mossa skrämt oss för första gången. Det var så lugnt och tyst inne, att vi började titta efter Mossa. Hon var ingenstans - och dörren till uteplatsen var öppen. Vi sprang ut och letade i strumpor och hjärtat blev iskallt. Jag hann inte, eller tillät mig inte, bli rädd eller ledsen. Jag var strategisk och jag hittade henne (eller hon hittade mig, på andra sidan huset) väldigt snabbt. Men man hinner tänka många tankar. Den sista, innan hon dök upp, var "vi skulle aldrig ha skaffat henne". Markus gav henne kyckling och leksaker och allt hon ville ha, när hon kom in... Hon betyder så mycket för oss, vår lilla tonårsterrier.

Det känns bra att hon inte gått långt (för hon hade nog varit ute en stund) och att hon blev så glad att se mig och inte försökte sticka, men nu ska vi verkligen vara noga med att ha dörrar stängda och dessutom bli mer noga med att hon inte får gå ut på uteplatsen innan hon fått tillåtelse.

Imorgon ska jag vara frisk hade jag tänkt, då ska jag och Mossa på Björkstaden och träna på fokus och koncentrationsförmåga (som är katastrofdålig för tillfället).

Må gott alla hundvänner! Och stäng dörrarna!