Inte busa inomhus

Våra hundar får inte busa inomhus. Det är en bra regel, och rimlig, särskilt nu när Moa börjar ta små stapplande steg på egen hand. Men Mossa tycker att det är olidligt... Idag försökte jag ha henne platsad, men det var en evig kamp. Jag och Jenny turades om att leda tillbaka henne säkert 100 ggr. Ångrar i efterhand att jag la henne så pass långt bort, hade hon fått ligga under bordet hade det säkert gått bättre.

Våra hundar, för övrigt, det är alltså grannflocken. New-Foundland-Rottweiler-blandningen Stella som är 2 år, Samojeden Isa som snart är 3, Spetsblandningen Doris som är 1½ och Dansk-Svenska gårdshunden Alfons som också är dryga året. Och lilla Mossa, förstås. Yngst i gänget.

Men nu får det bli mer träning på att vara lugn inomhus, särskilt när Doris är med. Mossa och Doris har så kul ihop och Mossa älskar att Doris ofta hittar på små upptåg... Mer eller mindre uppskattade av oss tvåbenta.

Isa är storasystern i gänget, hon blir till och med sur på Mossa om hon skäller inomhus eller gör något annat man inte får. Det är som om hon suckar och säger "Ska den där lilla terriern aldrig växa upp?".